Klump i magen

Klump i magen

Jag sitter här och har en klump imagen. Jag skriver nog detta mer för mig själv, ett sätt att gå igenom det jag känner och få sätta ord på det. Jag och Tindra besökte undomsanstalten jag jobbade på igår. Det är nämligen så att vi lovat en av killarna, Alex,  att hälsa på och varje gång vi kommer har han suttit i isoleringscell eller varit oanträffbar på andra sätt.

Men igår var han där och han blev så glad att träffa oss. Han är bara 16 år men har spenderat merparten av sina tonår på olika anstalter. Han är en typisk gängmedlem. Han är lång och har rakat huvud där han tatuerat in sitt gängnamn stort över hela skallen. Han ser farlig ut, jag skulle vara rädd för honom om jag mötte honom på en gata här i LA. Jag skulle skynda mig över till andra sidan, men då skulle jag missa att om man kommer tillräckligt nära ser man att  han har ett underbart leende och stora varma bruna ögon. Han pratade lite om sin framtid och hur han ska klara av de resterande 4 veckorna av sitt straff. Han sa att han alltid snubblar på slutet och ställer till det så straffet förlängs, vi pratade om rädslor men självklart så var han inte rädd för någonting. Däremot kommer han ta examen från gymnasiet innan han lämnar anstalten så det är ju jättepositivt. När vi skulle gå sa han att han var så glad att vi kommit för att träffa honom och även fast det var 35 grader ute igår sa han ” you made my day, it doesn’t even feel hot outside anymore….. – it’s cool”

Men i mitt hjärta var det varmt.

Jag passade även på att träffa en annan ung man som stod mig väldigt nära medan jag jobbade där. Han är 19 år och har suttit på anstalten i 13 månader, det är längre än de flesta. Han blev helt tagen av Tindra och satt mest och stirrade på henne, ibörjan var hon på bra humör och när han log åt henne så log hon tillbaka och då började han skratta. Men sen gick det utför, Tindra började gallskrika och jag kunde inte trösta henne, jag var tvungen att skicka tillbaka Jesus och försöka amma henne men det gick inte, åh hon skrek i 30 minuter. Det var jobbigt för folk försöker ju jobba där och vi var ju bara på besök.

När hon lugnat ner sig kallade vi tillbaka Jesus men han har förändrats, och det är ju inte så konstigt. Han ville inte prata om någonting och var stängd som en mussla. Det är svårt att lära känna de här killarna, de litar inte på någon och öppnar inte upp sig i första taget, men han gjorde det med mig förut. Jag förstår att tiden går och jag är borta medan han fortfarande sitter kvar, men det var så ledsamt på något sätt. Han berättade att han slutat ringa sin mamma och pappa och att han inte pratar med någon, de vet inte ens när han släpps. Han sa att tiden går fortare på så sätt… och vad vet jag, jag är ju inte den som sitter där men det kändes verkligen som han givit upp. Ensam är inte  stark.

Jag tror det berörde mig så mycket för jag fick även veta att en av killarna, Marvin,  som jag brukade jobba med sköts till döds i måndags. Han hade verkligen ändrat sitt liv och börjat gå på city college men han besökte sitt gamla “hood” för att fira en födelsedag och kom då i bråk med två män som polisen inte har tagit fast än. De sköt honom framför hans flickvän.

Det jag känner med Jesus och även Alex är att jag måste ta vara på och uppskatta tiden jag spenderade med dem medan jag jobbade där och även tiden jag fick med dem igår för verkligheten är att de kommer inte klara sig. Det kommer inte gå bra för dem. Det är en svår realisation och det gör att tårarna bränner i ögonlocken och klumpen i magen växer. Alex sa själv igår att det har varit för många dödsfall på sistone, men han la till att de även fått vara med om ett par födslar, han sa att det är ” the circle of life” fast vi båda konstaterade att det var hans farföräldrars genaration som skulle dö och inte hans. Jag insåg också att även fast det är barn som sitter där på anstalten så är jag aldrig så nära döden som när jag hälsar på hos dem.

3 Månader!

3 Månader!

 

 

Idag fyller Tindra 3 månader! Vad tiden går fort, fast samtidigt känns det som hon har varit här hela tiden. Som att hon är det mest självklara som finns i våra liv. Hon kan nu rulla på sidan åt båda hållen fast hon kan inte rulla runt på magen än. Hon är duktig på att hålla upp huvudet när jag bär henne men tycker inte det är lika roligt när hon bara sitter rakt upp och ner. Då trillar huvudet mot magen på någon minut. Det värsta hon vet är att ligga på mage men hon älskar fortfarande sin bouncer och sitt babygym där hon nu kan greppa sakerna som hänger ovanför henne. Hennes rörelser är mer medvetna nu och inte så ryckiga. Hon slår sig inte i ansiktet längre om vi säger så. Håret har börjat komma tillbaka också vilket känns skönt, den där Pontare frisyren är ju ingen höjdare!

Det bästa hon vet är när man pratar med henne och ler, då börjar hon skratta och babbla som bara den. Hon är glad och ler mest hela tiden när hon är vaken, hon sover bra, vaknar 1 till 2 gånger per natt och vill ha mat men somnar direkt efteråt. Hon har inte väckt mig genom att skrika en enda gång sen hon föddes. Är inte det helt otroligt. Jag vaknar av att hon ligger och smackar eller suger på fingrarna, det är så hon visar att hon är hungring, då går jag in till henne  och lyfter upp henne, ammar och sen somnar hon medan jag ammar så jag rapar, byter och lägger ner henne igen. Vi ska tillbaka till doktorn den 6e oktober så då får jag veta hur mycket hon väger och hur lång hon är.

Celebrations

Celebrations

Vilken helg vi har haft. Helt fantastiskt väder och så mycket och många att fira. Igår började vi med 3 års kalas hemma hos Heather och Josh. Alla våra vänner från Ventura var där plus lite annat löst folk. Det bjöds på pizza, glass och muffins…ett riktigt Amerikanskt barnkalas.

Sen bar det iväg till Carpintiria vilket är en jätteliten och mysig strandstad mellan Ventura och Santa Barbara. Maras föräldrar äger en fantastisk avokadoranch där uppe i bergen med otrolig utsikt. Todd, Mara och Maras mamma fyllde tillsammans 148 år och det firades ordentligt.

De hade satt upp 4 olika stationer med jättegod mat, vi kunde välja bland sushi, varmrökt lax, sparris med parma skinka, fläskfile, minihamburgare, anka, och massor av annat smått och gott. De hade Kasinokväll som tema så det fanns ett blackjack bord, roulette och nåt annat spel jag inte vet vad det heter. Craps kanske?  De hade även en trollkarl för barnen men han var ganska underhållande även för de vuxna. Tyvärr tog jag inte så många  kort i Carpinitiria, det var för mycket folk och många av gästerna var Maras föräldrars så det passade sig inte riktigt. Det bjöds även på födelsedagstårta och glass med valfria tillbehör. Mums! Men inte för mig för jag får ju inte äta mjölkprodukter…

Sen var det ju bröllopsfest i Sverige som vi missade, Tomas och Lotta gifte sig igår och hade bröllopsfest hemma i trädgården. Önskade verkligen att vi kunde varit där men jag drack ett halvt glas jättegott vitt vin i deras ära! Grattis än en gång till brudparet!

Nya matvanor

Nya matvanor

I måndags efter vi kommit hem från Mammoth så började Tindra gråta och skrika på ett sätt hon aldrig gjort förut. Man hörde verkligen att hon hade ont och hon hade även utslag som hon inte haft förut. Hon har alltid haft torr hud och det ser ut lite som eksem men doktorn har sagt att det är vanligt och ingen fara. Nu var de illröda och såg ut att göra lite ont. jag ringde doktorn medan jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka…alltså det var ju ingen fara men det är så svårt att se Tindra ha ont och inte kunna hjälpa.

Vi fick tid hos doktorn 30 minuter senare och det vat inte vår vanliga doktor men det spelade ingen större roll,jag var bara glad att vi kunde komma dit så snabbt. Han ställde massor med frågor och undersökte Tindra. Hon hade ingen feber och inte öroninflammation..så skönt. Istället trodde doktorn att hon hade matallergier så nu får jag inte äta eller dricka mjölkprodukter, vetemjöl, sojprodukter eller nötter. Jaha ok, ja men jag som äter rostmacka med ost på till frukost och pasta med ost minst 4ggr i veckan…vad ska jag nu äta? Det var bara att bege sig i väg till affären och fylla skafferiet med sånt jag inte är van att köpa. Kan även tala om att jag har varit tvungen att laga “riktig” mat till middag nu när jag inte kan äta pasta på ett tag. Tindra mår mycket bättre och utslagen är nästan borta de med.

Mammoth

Mammoth

Äntligen har vi varit på en liten mini semester, fast jag måste säga att jag är ju tröttare nu än när vi åkte. Är det alltid så med småbarn? Rutiner rubbas, de sover inte lika bra vilket betyder att du inte sover lika bra. Jaha det är väl bara att vänja sig vid det med! Vi hade varejefall jättetrevligt. Vi var 7 vuxna och 6 barn från 3 månader upp till 16 år gamla. Tonåringarna satt mest och SMSade eller facebookade så vi märkte knappt att de var med… men 2,3 och 5 åringarna de både hördes och syndes..hela tiden. Herregud vilken fart det är på småbarn, speciellt killar tror jag. Jag tänkte flera gånger under helgen att nä…Tindra får nog stanna i den här åldern, för det där vet jag inte om jag pallar.

Vi hade hyrt en stuga i Mammoth som ligger ungefär 6 timmar norr om LA. Vi var borta torsdag till söndag och stugan vi hyrt låg precis vid en utomhuspool och jacuzzi, vi spenderade mycket tid där men vi åkte även upp till Mammoth Ski Resort och tittade på gondolan som går upp till toppen, jag är alldeles för feg att åka sådana grejjer nu… men Josh tog med sig alla barnen och åkte upp, så de var nöjda. Vi stannade även vid en sjö och  åt lunch, badade, fiskade och drack Coors Light såklart. När vi kom tillbaka från sjön så berättade managern för stugområdet att en Björn hade klättrat upp i trädet på vår baksida och att ta det lungt, inte springa mellan poolen och stugan osv. Det var jätteläskigt, den satt precis vid vår balkong men man kunde inte se den så bra för alla grenar. När solen gick ner hörde vi hur det började knaka i trädet och ner kom björnen, vi stog alla på balkongen och hon var kanske bara 4 meter ifrån oss. Det var häftigt, tyvärr tog vi inga bra kort, det var för spännande så vi missade det.