Standard

Barnkalas

I lördags var vi på barnkalas. Våra vänner Loder och Pauline hade lite familj och vänner över för att fira deras dotters Madisons 1 årsdag. Det är märkligt hur saker och ting förändras när man har barn. Jag och Jess brukade faktiskt inte ens gå på barnkalas innan vi fick Tindra, vi var ju ofta borta på helgerna och de var inte viktigt tyckte vi…och inte alltid speciellt roligt heller. Vi gick ju såklart på våra närmsta vänners men som sagt det hände inte så ofta. Det var även Loders födelsedag för han fyller år samma dag som sin dotter, det är väl lite kul. Maras pappa och bror fyller också år den 29e samt att vår vän Rob som är en av Loders bästa vänner fick en liten dotter i Söndags med. Populär dag att fylla år med andra ord…

Nu hade vi det jättetrevligt. Tindra var den enda andra bebisen där förutom Madison och hon var en stor hit hos både Loders mamma och syster. Paulines mamma var imponerad att Tindra kunde åla sig över parkettgolven. Det är också kul att se vad Madison kan göra vid ett års ålder och tänka att Tindra snart kommer kunna göra likadant. Gå med hjälp av stöd, vinka, le åt kameran på beställning (det är viktigt), äta själv m.m.

Nu ser vi fram emot många barnkalas med nyförvärvade vänner och små kompisar till Crusty som vi kallar Tindra nu för hon har så mycket torkat snor runt näsan jämt!

20120131-090200.jpg

20120131-090210.jpg

20120131-090237.jpg

20120131-090248.jpg

20120131-090304.jpg

Standard

Trött

Trött? Svar ja. Inatt var en sån där natt alla berättar om när man är gravid. Tindra vaknade säkert 10 ggr mellan 22 och 06:30. Vi var vakna mellan 23 och 01. Jag får mycket gjort på Wordfeud då i varjefall! Sen kräktes hon runt 05 men kunde somna om ganska snabbt. Nu sitter jag här lite mör med min kaffekopp. Har försökt sova lite nu för T har precis somnat men det går ju såklart inte.

Idag ska det bli riktigt varmt så vi kommer nog spendera lite tid på baksidan med ogräset som sprider sig över hela gräsmattan. Vi ska även käka lunch med min kompis Orli, hennes son Ilan och deras mammagrupp. Marie och Fredrik – jag tror det blir Cheese Cake Factory. Jag ska tänka på er i såfall. Det blir ingen cheesecake idag dock.

Har nu även köpt 10 motionsklasser med barnvagn och barn, så jag kommer köra yoga själv på söndagar och så gympa med Tindra på onsdagar, då blir det lite gjort och jag kommer träffa fler mammor. Jag känner verkligen att både jag och Tindra måste stimuleras lite mer, vi kan inte bara gå runt här hemma eller åka till Trader Joe för att handla. Jag har också hittat en sagostund för bebisar på ett bibliotek här i närheten. Nu jäklar ska vi hitta nya vänner och nya saker vi kan göra tillsammans.

Det första kortet på Tindra nedan är taget när hon är ca 3 veckor, det nedersta tog jag  igår när hon sov middag, och där ser man verkligen hur stor hon har blivit. 8 månader på lördag! Vi var tvugna att sänka spjälsängen igår till den nedersta nivån för nu sitter hon upp varje gång hon vaknar, det är bara en tidsfråga innan hon lär sig att ställa sig upp med hjälp av spjälorna.

20120126-093326.jpg

Det har regnat nästan hela dagen idag. Ibland kan det vara mysigt att tända ljus medan man sitter med en kopp kaffe och lyssnar på regnet. Det var inte så idag dock.  Det blir nog många inlägg om min ångest jag har för att lämna Tindra. Jag känner att jag måste skriva av mig för min egen skull. Gud så löjligt, jag vet det. Jag har gjort det mycket större i mitt huvud än vad det är i verkligenheten.  Jag tror det beror på att det markerar att hon inte är ett spädbarn längre. Hon behöver inte mig på samma sätt. Hon kommer snart sluta amma och bara vilja ha flaska, hon har börjat krypa och dra ut saker ur lådor och hyllor. Hon växer upp, det är som det ska, jag måste komma ihåg det.

Jag läste en artikel igår som handlade om att vara ny mamma. Det stod “ You are suffering now because you are turning into a new woman, a woman who is never allowed to be alone. For what? Only so that you can become strong enough to be a woman who will be left”. Jag tyckte det var fint och det stämmer ju. Det var väl Anna Freud som sa ” mothers are to be left”.

Det är också jobbigt för att T har sådan separationsångest just nu. Vi var ju hos Ms Rosa ett par timmar idag och det var ju bara första gången vi var där men Ms Rosa ville bära runt på T och visa henne runt. Det gick väl ganska bra, Tindra grät ett tag sen var hon ok, grät lite till och sen blev det bra när jag tog henne. Jag vill att den här perioden ska vara över redan, att hon bara är ok när jag går därifrån.

Sen händer det att man läser något som pågår i världen eller pratar med någon som går igenom något som är så mycket värre. Då blir det en “reality check” och man inser att det finns andra saker som är viktigare och som sätter denna ganska normala men överdrivna oron i perspektiv.