Standard

Vi åker ju i natt, eller imorgon bitti. Måste gå upp runt 04 snåret, jag har så sjukt mycket att göra innan dess och det känns som jag inte kommer hinna. Men vad spännande, nu kommer vi hem snart, längtar så mycket. Under tiden försöker jag hålla reda på den här lilla trollungen och det är inte alltid helt lätt.

20120613-075150.jpg

20120613-075201.jpg

20120613-075212.jpg

20120613-075224.jpg

Standard

1 årskontroll

Igår var vi på ett årskontroll och allt såg bra ut. Tindra har inte gått upp så mycket i vikt. Hon väger fortfarande runt 8kg men är 76.2 cm lång. Tydligen helt normalt eftersom hon rör på sig mycket mer nu. Hon fick tre sprutor, min doktor sa att det har nyligen varit flera fall av mässlingen i Sverige så hon ville att vi skulle ta den sprutan plus röda hund etc. Har det varit fall av mässlingen i Sverige eller tänker hon på något annat Europeiskt land? Jaja nu är det klart varje fall, vi är startklara för att komma på semester och det blir inga fler sprutor på ett helt år. Skönt.

20120609-092808.jpg

20120609-092819.jpg

Standard

Hår!

Tindra har äntligen fått så mycket hår att man kan göra små tofsar. Ms. Rosa bad mig ta med gummisnoddar så hon kan fixa till hennes hår på eftermiddagarna. Det är rätt intressant för det är nog kulturellt, jag märker att Ms. Rosa vill att Tindra ska vara väldigt “flickig”. Hon får massor med beröm när hon har klänning på sig och Ms. Rosa kallar henne för prinsessa osv. Det roliga är ju att jag kan ju inte ens sätta upp håret på Tindra, hon skriker och kränger sig ur mina armar men tydligen sitter hon still för Rosa. Såhär blev resultatet igår.

20120608-083936.jpg

20120608-083945.jpg

Standard

Favorit presenten

Tindra fick en sån där bil  som man puttar framför sig med hjälp av ett handtag. Hon fick bilen av sin kusin Olive som själv har fått ärva en från storebror. Olive visste precis hur glad Tindra skulle bli, men det visste inte vi. Hon fullkomligt älskar den där bilen, vi kan inte ens ha den inomhus för hon klättrar upp i den och sen sitter hon där och skriker tills man drar runt henne en stund. Fast då blir det ett herrans liv när man väl ska försöka lyfta ur henne ur den där. Herregud, varje gång är det som världen rasar samman och detta händer då flera gånger per dag eftersom det spelar tydilgen ingen roll var vi försöker gömma bilen, så fort man tittar bort en sekund så har hon krypit upp i den och så sitter hon där och ler en stund, innan skriken börjar. Det är faktiskt gansksa sött. Vi brukar ta en promenad efter hon har ätit middag, vi går och hämtar posten och kollar lite vad som händer på var gata, då är hon som nöjdast och ler och vinkar till alla vi möter.

20120604-212838.jpg

Standard

Park life

Jess hade lovat Brooks att de skulle mecka med motorcyklar idag så jag passade på att hänga med min kompis Marketa. Vi bor ganska långt ifrån varann och varken hon eller jag kände för att köra så långt så vi bestämde oss för att träffas i en park som ligger Studio City vilket är ungefär där Universal Studios ligger och det blev väl halvvägs för oss båda.Det var en väldigt “amerikansk” park, mycket folk av olika härkomster, det pågick 2 basebollmatcher, 1 softbollsmatch och några personer tränade karate och en grupp repeterade en pjäs. Det sjöd av liv och aktivitet, det fanns även en tacobil och en glassbil för de som var sugna på något att äta.

Vi tog med oss egen lunch som vi avnjöt i solen medan vi lekte med Tindra och pratade om precis allt och inget. En jättehärlig dag helt enkelt!

20120602-202423.jpg

Standard

Same same, but different

20120601-094023.jpg

Jag har ju börjat jobba på anstalten igen. Det har gått ett par veckor och jag börjar sakta vänja mig vid att vara tillbaka. Tyvärr har antalet killar nästan fördubblats sen jag slutade, de bär samma gråa T-shirts, samma oranga shorts. Samma tatueringar, samma råa språk och uppgivna blickar.

Förhoppningvis kan vi få en del av dem att skratta, lära sig nya saker och känna sig stolta över vad de åstakommer som en del av vårt program. Alex som jag skrev om i ett tidigare inlägg från Augusti sitter inne och väntar på en livstidsdom. Han sköt tydligen mot en polis. Det är sorgligt men samtidigt är jag nästan glad för det för det betyder att han lever, och att han kommer leva i flera år framöver. Kvaliten på hans liv kanske inte är så mycket att hurra för i våra ögon men han får leva. Och det är något att hurra för.

Just nu känns det som jag har perfekt balans med jobb och vara hemma. Jag jobbar 3 dagar i veckan och är hemma med Tindra resten av tiden. Det blir mer kvalitetstid och jag känner mig mer i balans. Jag älskar ju min bebis men jag älskar även mitt jobb, först nu känner jag att det är ok.