Familjetid

Familjetid

Vad viktigt det är med familjetid. Jag har ju varit rätt koncentrerad på det här med maratonet så det var skönt att fara iväg med familjen i helgen och bara vara. 

Att se Tindra med sina kusiner betyder   så mycket för mig. Dels för att hon är enda barnet så hon har så roligt med dem men även för att jag har och hade ett sånt speciellt förhållande till mina kusiner när jag var liten, och det är fint att hon får ha samma upplevelse.

   

                 

LA Maraton

LA Maraton

 I söndags sprang jag ett maraton. Kan knappt fatta det. Karin kom upp i lördags och det var så härligt att få hänga med henne (Sally med såklart). Vi vaknade 04:00 och så skjutsade hon mig i mörkret till Dodger Stadium där maratonet skulle börja. 

26.000 löpare på ett och samma ställe, neonfärger och reflexer överallt, alla går mot samma punkt, det var en otrolig stämning. 

När klockan närmade sig 07 kände man nervositeten i luften, det skulle bli en varm dag så många undrade om de skulle klara av det men när startskottet gick hörde jag mest skratt och jubel runt omring mig. 

Ja det var en helt underbar dag, att få springa på LAs gator utan trafik var en upplevelse isig självt.  Att se alla familjer och organisationer som kom för att heja på var oxå så otroligt härligt. 

När jag hade sprungit 3.5 mil började huvet spöka lite och jag tänkte att det här kanske inte var en sån bra ide ändå. Kanske skulle det inte gå. Men jag slog snabbt bort de tankarna och sms från Jess, Karin och Marie hjälpte till att stärka mig. Jess kunde även cykla och möta mig när jag hade 5 km kvar så han cyklade med mig på slutet nästan ända in i mål. 

När jag väl kommit över mållinjen kände jag en sån otrolig lycka men även smärta. Herregud vad ont det gjorde i fötterna och i benen, som att ha knivar i skorna.  

Jess och jag gick ner till Santa Monica piren där han hade parkerat och sen åkte vi hem och hämtade T som var hos en kompis. Todd och Mara kom över på middag på kvällen och de var så exalterade för min skull. Många tankar gick även till Loder idag för jag började springa efter han gick bort. Han har varit en sån inspiration och motivation för mig när jag tränat. Jag ser hans stora leende och hur han skulle ha hoppat upp och ner för att heja på mig, han var så generös med glädje och stöd.  Men jag vill oxå vara stark, och ha ett starkt hjärta som kommer slå länge.

Jag känner mig stark och stolt.  Den här dagen/helgen kommer jag alltid minnas med ett extra stort leende.  

                   

Framtida fotograf? 

Framtida fotograf? 



Vet inte men jag älskar det här kortet Tindra tog på oss nu ikväll när vi var ute på promenad. Hon kanske har något där, naturlig blick för porträtt. 

Annars är allt bra här, vi kämpar på med allt som har med familj att göra. Tänk att det är så svårt att veta om man gör rätt för sina barn. Kommer de bli snälla, omtänksamma, modiga, ha god självkänsla, etc etc. Vi gör vårt bästa och hoppas på det bästa, men man vet ju faktiskt inte. 

Just nu testar Tindra ganska många gränser och har separationsångest. Svår kombination det där, man vill ju stå fast vid beslut och inte låta henne bestämma men samtidigt är det jobbigt att se henne gråta och ha det allmänt svårt att kontrollera sina känslor. Vi får hoppas det blir bättre och under tiden kommer jag plöja en massa  barnuppfostringsböcker. 

LA Maraton

LA Maraton

Jag har ju skrivit förut om hur mycket jag tycker om att springa. Löpningen har förändrat mitt liv så är det bara. Det finns ingenting som får mig att känna mig så stark och kapabel som att springa. Det är jag mot världen då, bring it on. Så känns det.

Jag har däremot inte skrivit om att jag registrerat mig för LA maraton. Ja jag och Karins Ross ska springa ett helt maraton om 2 veckor idag. Håll tummarna för mig då! Idag sprang jag lite under 2 mil och det kändes bra, jag hoppas allt går som det ska de närmsta dagarna så jag står där på startlinjen 07:25 den 15e Mars. 4.2 mil… Bring it on.

IMG_9838